En myrkolonis livscykel

Allt börjar med en liten myrdrottning. Om hon lyckas para sig, bilda en koloni och denna sedan överlever så kan hon bli mor till flera miljoner individer. Men hur ser en myrkolonis livscykel ut?

antsociety_lifecycle_245613456

Trots att myror verkar finnas i överflöd är det inte en lätt uppgift att bilda en myrkoloni. Konkurrensen är överväldigande – för varje drottning som lyckas finns det hundra- eller tusentals som misslyckas. De faller offer för rovdjur, andra myror, överhettning, drunkning eller annat som kan vara dödligt för en myra. Den som däremot hinner hitta en plats, utan konkurrens eller rovdjur, att gräva ned sig på kan hoppas på en ljus framtid som drottning. (1)

För en mer ingående beskrivning av dessa könsdjur: läs mer om flygmyror här.

Precis som individuella myror utvecklas i tre faser gör även deras kolonier detsamma. Det börjar med det grundande stadiet, där de nya drottningarna parar sig och grundar sin koloni. Efter de första arbetarna har kläckts inleds det ergonomiska stadiet då kolonin ägnar sig åt att växa; utöka sitt bo, öka i antal och lägga större territorier under sig. Det tredje stadiet inträffar då kolonin nått en stabil nivå där den är stark rent ekonomiskt och har tid och energi att producera fertil avkomma – fortplantingsstadiet. Kolonin börjar då producera nya drottningar som kommer flyga ut i världen och börja på sin egen myrkolonis livscykel. (2)

Låt oss titta närmare på de tre stadierna.

1. Grundande

Under en myrkolonis levnadsår kläcks nya arbetare konstant så länge det finns näring, fukt och värme. Arbetarna är oftast infertila och kan inte lägga något annat än sterila ägg. De enda som kan sköta fortplantningen är nya drottningar och hanar, och dessa kläcks endast under en specifik tid på året. På norra halvklotet sker detta kring sommarsäsongen, allt från tidig april till sensommaren. Dessa ägg behandlas bättre än arbetaräggen och blir betydligt större. När de kläcks visar sig de nya myrorna med ståtliga vingar och imponerande kroppssegment.

I norden är skogsmyrorna (Formica) först ut med att para sig från tidig vår in på tidig sommar, följt av hästmyror (Camponotus) i månadsskiftet maj/juni och sedan medlemmar ut jord- och rödmyror (Lasius och Myrmica) i juli och augusti. Vissa myrarter svärmar så sent som i september/oktober. Då främst jord- och skuggmyror (Stenamma debile). Dessa könsdjur kan uppehålla sig i boet fler månader innan parningen, och hästmyran har den längsta väntetiden då deras kläcks redan året innan. (3)

Tusentals myror svärmar tillsammans i parningsflykten

Hur går då en svärmning (eller parningsflykt) till? Om vi tittar generellt på denna process så verkar myrorna ha en inbyggd klocka för detta. När tid och väderlek är optimal så kommer de flesta flygmyror ur en art att lämna sina bon för att para sig med varandra. Många myrarter föredrar en varm och vindstilla dag med hög luftfuktighet. Om du upplever en varm julidag med åska i luften är det mycket troligt att du snart får se tusentals små Lasius niger-drottningar krypa runt på marken i jakt på en plats att gräva ned sig. Parningen kan ske tidigt som sent, men de flesta arter väljer att para sig på eftermiddagen eller kvällen. Arter som ligger nära varandra rent genetiskt lägger ofta sin parningar vid olika tider för att undvika att de råkar para sig med varandra. Detta är dock inte alltid möjligt eftersom alla år inte har “perfekta dagar” för myrorna att svärma (4)

Parningarna sker ofta på stora ljusa ytor, exempelvis ett altantak av vit plast. Det är synligt på långt håll och något som lockar till sig könsdjuren. Hanarna samlas ofta på platsen först och lockar till sig drottingarna med hjälp av feromoner. (5) När drottningarna parat sig med en eller flera hanar (beroende på art) så kommer de röra sig ned mot marken, bryta av sina vingar och börja leta efter en plats att starta sin koloni.

Detta är dock inte det uteslutande sättet som myror bildar nya kolonier på. Vissa arter använder sig av helt andra metoder. Vissa europeiska skogsmyror gör parningen till en betydligt säkrare affär då de inte flyger iväg för att para sig. De tar sig istället längst upp på stackens tak och väntar där på att bli inseminerad av förbipasserande hanar. Drottningen kan sedan gå ned i kolonin igen och börja lägga ägg. Detta är en av fördelarna med arter som tillåter flera drottningar samtidigt. Men hur löser de då problemet med att faktiskt sprida sig och bilda nya kolonier? När en ny boplats har hittats går en eller flera av moderstackens drottningar ut ur boet med en grupp arbetare. De färdas sedan till den nya platsen och grundar en dotterkoloni (6). Vissa arter tillåter till och med inavel och låter aldrig drottningarna lämna sina bon för att para sig. På så sätt kan antalet myror öka med en otrolig fart, men priset som betalas är missbildningar och andra problem som arten sedan får dras med. (7)

Från ägg till arbetare
Lasius_queen1-XL

Foto: Alex Wild.

Om man bortser från de arter som tar arbetare med sig till nya boplatser så hamnar de allra flesta drottningar ensamma nere i jorden. Det vill säga om de överlevde parningen och tiden efter den. När de då landat på jorden igen så bryter de av sina vingar med hjälp av sina ben och börjar gräva ner sig. De har innan detta letat efter den perfekta platsen, och grävarbetet börjar först när drottningen är nöjd med denna. När hennes första kammare är klar kommer hon försegla den och leva ensam i många, många dagar. Hon lägger sina första ägg strax efter det och lever under deras utvecklingstid på att hennes kropp bryter ner hennes, nu värdelösa, vingmuskler. De ägg hon lägger är få – hon ska nämligen ensam ta hand om dem ända tills de kläcks som färdiga arbetare. För att ta arten Lasius niger som exempel betyder det att en drottning av den arten ska klara sig utan mat i cirka 8-10 veckor. Samtidigt ska hon föda upp ägg till larver, larver till puppor och puppor till myror.

Läs mer om myrans utvecklingsstadier här: Från ägg till myra

Larverna är de som växer mest, så de behöver därför mest näring. För att kunna mata dessa små myrbebisar, som faktiskt har munnar, behövs något att mata med. Drottningen använder då det hon omvandlat från vingmusklerna till att producera “trofiska ägg”. Dessa ägg kan inte utvecklas och används enbart som mat. På så sätt kan hon mätta larvernas munnar och se dem utvecklas till puppor. När de första myrorna, så kallade nanitics (engelsk term), äntligen kläcks kan de öppna upp boet och ge sig ut för att leta mat åt sin svältande mor. (8)

2. Det ergonomiska stadiet

De första arbetarna visar tydligt hur ekonomiska myrorna är när de grundar sina kolonier. Arbetarna är mycket små och svagare än senare generationer. Detta är ett exempel på hur viktigt det är att fördela resurserna rätt i första stadiet av kolonin. Fler arbetare är mer effektivt och kommer gynna kolonin mer än starka arbetare. Drottningen har bara kapacitet att skapa en viss mängd biomassa, och väljer därför att sprida ut den på många avkommor. Ju större arbetarstyrkan sedan blir desto närmare normalstorlek kommer nya individer att komma. (9)

Dessa nanitics uppvisar beteenden som arbetare hos mogna kolonier inte gör. De är blyga och aktar sig för fara. Till skillnad från en stor koloni kan de inte offra arbetare för att eliminera fiender. De behöver all tillgänglig arbetsstyrka för att lyckas överleva i de konkurrenskraftiga omgivningarna.

Så, vad händer då med drottningen när de första arbetarna kläckts? Hon slutar omedelbart upp med de uppgifter hon annars skött: matning av larver, tvättande av den utvecklande avkomman etc. Hon tar direkt på sig sitt livs viktigaste roll som äggläggare och ägnar nästan all sin energi åt att lägga ägg. Hon förlorar sin roll som överhuvud och kommer från och med nu att slaviskt följa arbetarna i hopp om mat och vård. Myrdrottningar är knappast några drottningar som styr sina undersåtar med järnhand. De har ingen åsikt och tar inga beslut. Däremot skyddas de aktivt och tas om hand av arbetarna just på grund av deras centrala funktion som äggläggare. Utan drottningen – inga fler arbetare.

Om en koloni lyckas överleva perioden med de första generationerna av arbetare så kommer den troligen att lyckas. Med tiden växer arbetarstyrkan i antal, kolonin utvidgas och nya territorier tas över. Med fler arbetare kan större byten tas hem och fler fiender bekämpas. När kolonin växt tillräckligt kommer den tillslut att övergå i nästa stadie i sin utveckling. (10)

Det är i detta stadie som överflödiga drottningar elimineras. Exempelvis den gula tuvmyran (Lasius flavus) bildar ibland kolonier tillsammans med andra drottningar. Det ger fördelar då de snabbt kan producera många avkommor. När de första arbetarna kläcks börjar dock striden om tronen, och tillslut har en drottning eliminerat alla andra. (10)

3. Fortplantningsstadiet

När en koloni når sin optimala storlek (beroende på art) är det dags att lägga de överflödiga resurserna på fortplantning. Samhället påbörjar då sitt arbete med att producera fertila avkommor, nya drottningar och hanar. Vissa forskare tycker sig ha sett att hanar ofta dyker upp först i sådana kolonier hos Myrmica-släktet. En teori kring detta är att arbetarna börjar lägga ägg för att konkurrera med drottningen. Dock finns inget vetenskapligt underlag på detta så det går inte för tillfället att komma längre än till spekulationer.

Vissa kolonier börjar producera könsdjur redan när de nått ett tiotal arbetare, medan andra kräver många tusen sådana för att påbörja kolonins tredje stadie. (11)

När könsdjuren väl är bildade så börjar hela livscykeln om igen. Drottningar och hanar flyger ut från boet och parar sig i hopp om att just deras gener kommer överleva.

När tar en myrkolonis livscykel slut?

Efter många år (en laboratoriedrottning av arten Lasius niger blev nästan 29 år gammal) kommer kolonin tillslut att dö ut. Det vill säga om arten är monogyn och endast har en drottning. För när drottningen dör så upphör livscykeln. Inga fler arbetare kan produceras och fertila avkommor är ett minne blott. Förhoppningsvis har drottningen innan dess lyckats producera många generationer flygmyror som kunnat sprida hennes gener vidare. Kanske har hon 10, 20 eller fler kolonier som fortsätter hennes fortplantningsuppdrag.

Har du funderat över varför myror bildar kolonier? Vad tjänar arbetarna på att deras mor sprider sina gener? Borde det inte vara bättre att de själva lägger ägg?
Läs mer här: Varför lever myror i kolonier?

Källor:

1. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1995) “Journey to the ants” s. 29-30

2. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” s. 143

3. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” s. 37-38

4. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” s. 151

5. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” s. 38

6. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1995) “Journey to the ants” s. 34

7. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1995) “Journey to the ants” s. 39

8. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” s. 157

9. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” s. 158

10. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” s. 159

11. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” s. 35

12. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” s. 159-163 (Tabell)

Vidare läsning:

Ant Colony – Wikipedia (engelska) – https://en.wikipedia.org/wiki/Ant_colony

The Ant Life Cycle – AntWiki (engelska) – //www.antwiki.org/wiki/The_Ant_Life_Cycle

Life Cycle of the Ant – Myrm’s Ant Nest (engelska) – //www.antnest.co.uk/colony.html

© 2017 Antkeepers

Hem  |  Fakta  |  Att ha myror  |  Myrarter  |  Forum  |  Blogg  |  Kontakt

Log in with your credentials

or    

Forgot your details?

Create Account