Kaster i myrsamhället

Myrsamhället består av flera olika grupper. Den mest dominanta är förstås arbetarkasten, vilken kan uppgå till flera miljoner. Sedan stackens centrum: drottningen (eller flera), och till sist hanarna.

Man brukar tala om tre kaster i myrsamhället: reproduktiva honor, reproduktiva hanar och icke-reproduktiva honor. Drottningar, hanar och arbetare.

Myrorna har byggt upp ett mycket effektivt samhällssystem där de föds in i en roll – en kast. Drottningen hos många arter är enorm och skulle aldrig duga till att arbeta, medan en arbetare inte har tillräckligt kapabla äggledare för uppgiften som drottning. Hanarna är enbart hanar och skulle rent teoretiskt kanske kunna sköta arbetet i kolonin, men det skulle inte vara ultimat vad gäller spridning av drottningens gener (Läs mer här: Varför kolonier?). Deras kroppar är mycket specialiserade, och även om vissa myror är väldigt anpassningsbara så är de flesta inte det. I grova drag: arbetarna är till för att arbeta, drottningen ska lägga ägg och hanarna ska ut och para sig med nya drottningar. Men vad skiljer då kasterna åt, rent anatomiskt och beteendemässigt?

Tre olika kaster i myrsamhället

Drottning

Medan några myrarter har en drottning (monogyn) finns det andra som har flera tusen (polygon) i samma koloni.

Drottningen fungerar som kolonins centrala punkt. Allt arbete utgår från henne och de ägg hon lägger. Hon är alla arbetares moder och skyddas därför till livet av sina barn. Dock kan man vara ganska säker på att det inte är av kärlek till drottningen som de skyddar henne, utan ur ett rent evolutionärt perspektiv. Drottningen är arbetarnas genspridare. Genom henne sprids deras gener, och eftersom de inte själva lägger några ägg blir drottningen den viktigaste myran i kolonin.

Drottningar föds med stora vingar. Dessa åtföljs av en mycket stor mellankropp – ett resultat av vingmusklernas fästen. När de parat sig och ska bilda sin koloni biter de själva av sig vingarna då de inte behöver dem mer. De har även en stor bakdel som kan töjas ut när äggläggningen kommer igång. Bakkroppen består av fyra till fem segment förenade med elastisk hud. Från början ligger plåtarna tätt ihop, en aning inskjutna under varandra likt ett tegeltak, för att sedan glida isär. (1)

Det kan verkar väldigt fint att vara kolonins drottning och centrum för all aktivitet, men faktum är att hon för det mesta enbart gör en enda sak: lägger ägg. Det finns inget särskilt styre kopplat till rollen som drottning, utan epitetet är något människan skapat för att lättare förstå strukturen i ett myrsamhälle.

Hane

Precis som drottningarna så har hanarna vingar och en större bakkropp än arbetarna. Skillnaden mellan drottningar och hanars bakdel är att hanarnas är lite smalare samt har små flikar undertill som hör till könsorganen. De är alltid synliga även om de kan vara svåra att se.

Hanarna föds i boet och vandrar omkring där, hos de flesta arter utan att utföra något arbete, i väntan på den stora parningsflykten – svärmningen. Deras uppgift i livet är att para sig med så många drottningar som möjligt. När den stora dagen är över dör alla inom någon timme, eller om de har verklig tur klarar de sig några dagar. Men tyvärr finns det inget liv för en hane efter parningen, så även om den överlever finns det inget att överleva för. Honorna har grävt ner sig och det är omöjligt att överleva ett helt år till nästa svärmning. (2)

Hanar är nästan alltid mörka till färgen, oberoende av vad övriga kaster har för färg. De är mycket svåra att artbestämma då de alla ser relativt lika ut.(3)

Arbetare

Kolonins äkta hjälte, arbetare, är också den största till antal. De har under evolutionens miljontals år offrat sin förmåga att producera fertila avkommor, och har därför mycket små äggstockar.

Arbetarna har inga vingar. De föds i kolonin och behöver aldrig flyga därifrån. Deras uppgift är att ta hand om drottningen, äggen, larver och puppor, gräva gångar och kammare samt täta och utöka boet. De hämtar mat, fukt och material och beskyddar kolonin från predatorer och parasiter. Man skulle kunna säga att de förtjänar sitt namn.

Storleksmässigt varierar arbetarna i jämförelse med varandra, men de är hos de flesta arter alltid mindre än drottningen. Arbetare kan komma i många olika former, där vissa har enorma huvuden och andra är mycket smala och smidiga. De med styrka används för att knäcka frön samt försvara kolonin och kallas för soldater. (4) Deras huvuden kan ibland vara lika stora som deras kroppar. I norden finns det inga arter med en tydlig soldatkast.

Arbetarna kan lägga ägg, men eftersom de inte befruktas så kan de endast producera hanar.

Källor:

1. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” s. 31

2. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1995) “Journey to the ants” s. 30

3. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” s. 32

4. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” s. 31-32

© 2018 Antkeepers

Hem  |  Fakta  |  Att ha myror  |  Myrarter  |  Forum  |  Blogg  |  Kontakt

Log in with your credentials

or    

Forgot your details?

Create Account